Svampen hittas i gräsmattor, skogsdungar och skogsbryn.
Beskrivning och förväxlingsrisker:
- Den art man lättast förväxlar med stolt fjällskivling är släktingen rodnande fjällskivling. Den senare har orsakat lättare förgiftningsfall och rekommenderas inte som matsvamp.
- Man skiljer arterna lättast åt genom att titta på foten nedanför ringen. På stolt fjällskivling är den brunt tvärvattrad, på rodnande fjällskivling är den slät och enfärgad. Dessutom ändrar köttet på den rodnande fjällskivling färg om man skär i den, från vitt, via rosa och orange, till brunt. Båda arterna har mörka fjäll på ljusare hatt, panterflugsvamp och brun flugsvamp har ljusa fläckar på brun/mörk hatt.
- Allvarligare är att den även kan förväxlas med giftiga flugsvampar som brun flugsvamp och panterflugsvamp. Dessa blir dock sällan lika stora som stolt fjällskivling och har en mörkare brunaktig hatt. En bra regel till hjälp för att undvika att ta fel är:
- Flugsvamparnas hatt har ljusa fjäll på mörk botten. Stolt fjällskivling har mörka fjäll på ljus botten.
- Gulbrämad flugsvamp
- Vitgul flugsvamp
Tillvaratagande:
- Ringen kan ätas rå. Späda, unga små fjällskivlingar lär också passa att äta råa, men bättre är det ändå om man kan vänta tills de vuxit till sig och slagit ut hattarna.
- De hela hattarna sparar vi i kylen och steker upp hela eller i delar.
- De hela hattarna delas i mindre bitar (slits isär). Fötterna slits isär längsmed fibrerna till tunna pinnar.
- Småbitarna torkas i mattork. Det kan räcka med 40C i 10 timmar. Huvudsaken är att bitarna torkar helt så att de kan pulvriseras och för att inget mögel ska växa i pulvret under förvaringen. (Kan också torkas i ugn eller rumstemperatur.)
- Den torkade svampen krossas till ett pulver (det är okej med en del grova bitar) och läggs i tättslutande burk som ställs mörkt. Lättast är det att krossa svampen med hjälp av en matberedare.
